Hur började det egentligen?

[Fekkeman]

Ja, ert intresse för den lilla Engelska bilen alltså. Man har ju fattat att det är en del gamla rävar som har hållit på i några år med hundkojor, men när fick ni upp ögonen för bilarna? Det skulle vara kul att få läsa lite berättelser om hur ert intresse uppstod, själv kan jag väl ha varit 6 -7 år när jag kom i kontakt med en första gången (1974-1975 nån gång) , det var min farfar som hade köpt en som jag fick åka med i och det var hur kul som helst som jag minns det. Minns inte modell men jag antar att det var en standard 850 mk II, en rolig grej var när min farfar, farmor och faster klämde sig in i bilen, dom var ju inte så småväxta om man säger så, men dom rymmer en hel del dom små bilarna Min första koja köpte jag 91, en 68:a 850 som gått 6000 mil och var i hyfsat bra skick, den behöll jag i 3 år tills intresset svalnade. 2008 köpte jag den jag har nu, ett rostfritt ladugårdsfynd som stått mellan 91-08 och med preppad motor som provat mitt tålamod genom åren.

Kom igen och bomba på med era storys nu

/Robert

[Sundblad]

Kul initiativ
Mitt tidigaste minne av kojan är när jag för första gången såg The Italian Job, den gamla med Cain, 2004, kort därefter fick jag spelet till PS1 och sen dess har jag velat ha en. Var nära på att köpa en 2007, men den blev såld kvällen innan jag skulle hämtat den. Minns att den var rosa och hade en bula på vänster framskärm och såldes i Torsby eller var det nu var. Sen vaknade suget ordentligt i våras igen och nu fanns det bättre möjligheter för renoveringen och lite mer deg på kontot, så min mk III hittades i ett garage i södra stockholm!
Kan även nämna att jag varken kört eller ens suttit i en koja innan jag köpte min egen

[Crona]

Då var det min tur att berätta hur det gick till när jag gick ner mig i kojeträsket

Som mycket här i livet så sker mycket av en slump, hösten 1982 så behövde jag en vinterbil för max en tusenlapp, (var Pentaraggare på den tiden) en jobbarkompis sa att hans föräldrar hade en hundkoja som stod vid deras sommarstuga på Österlen som jag kunde få bara jag hämtade den.

Sagt och gjort den tar vi sa polisen, kojan hade nog stått lite längre än vad som sas inledningsvis för det var ungefär en cm mossa på taket men på den tiden så såg jag möjligheter i allt så lite startgas och ett friskt batteri så hoppa den snällt igång

Men den var lite för rostig för att jag skulle våga chansa och besiktiga som den var, så det blev en bubbla som vinterbil det året.

Men bilen stod kvar och skräpa hemma på gården och när min dåvarande flickvän numera fru börja ta körkort året efter så lova jag att hon skulle få den när hon klarat körkortet.

Sen rulla det på jag kom i kontakt med Mini Club Sweden genom en klubb annons i Teknikens Värld hamna på kojeträff i Falkenberg.

Här blev jag frälst i långkojor när en Norsk Van kom in på träffen, ojoj en sådan måste jag ha och så blev det självklart även kombin var fräck så det blev en sådan också.
Åkte på mitt första IMM 1987 till Holland såg då ett gäng Mini Moke för första gången och var då förlorad igen en sådan måste jag bara ha läs mer HÄR

Halkade även in i styrelsen för Mini Club Sweden under 6 år varav två som ordförande tror jag.

1989 eller om det var 88 så startades MCS 4-timmars race upp genom Petri, Seppo och Nicklas Pizza och ev. även Jerker och självklart skulle även jag vara med där, hur det gick kan ni läsa om HÄR

Men efter 15 år och ett 20 tal kojor samt ett gäng Allegros så vände jag blad 1998 och sålde av allt utom Moken som fått en liten speciell plats i mitt hjärta

Efter 10 år off så var det åter dags att vända blad bland mina intressen, fick således ett återfall 2008 även om jag reggade mig på forumet 2005 och här är vi nu.

//Thomas

[crowan]

Ren tillfällighet att det blev en mini, ville ha en liten veteranbil och kollade även på Fiat 500 tex. Sen dök det upp ett vrak för småpengar och impulsiv som man är slog jag till. Det tog några år att få ihop den, men sen har den tagit mig till England 2 gånger. Nu är det nytt projekt igång med förhoppningsvis lite mer erfarenhet som man kan stoppa in i renoveringen.

[Hollywood Vampire]

Min granne höll på med engelska bilar när jag var liten. Så i mitten av 1970-talet stod det en koja-kaross på hans tomt (ex-Johnny Lundberger) som jag alltid stod och tittade på från andra sidan.. Det flöt en bäck emellan våra tomter, och hur jag än ville vada över bäcken till den där karossen, så visste jag att min far skulle bli skogstokig! Så jag lät bli.

Vidare till mitten av 1980-talet så var jag med min familj på Färöarna, där min dyre fader skulle rationalisera ett sågverk. Och på det nämnda sågverket jobbade en galen dansk som körde en Clubman till & från jobbet varje dag.. Jag fick åka med på den sydligaste öns slingriga vägar och sedan är resten historia! Jag behöver aldrig mer vada igenom vatten för att komma i närheten av en hundkoja!

[RAINIER]

Min mor hade en 1983 Mayfair. Det var kring 1990. Jag letade sommarjobb och frågade Mini specialisten som servade min mors Mini. Jag började jobba där 1991 och stannade kvar tills jag flyttade till Sverige för 9 år sen.

[minitokig]

Vi hade jämt en massa hundkojor när jag var liten. Billiga bilar som inte höll så länge så det var stor omsättning.
När jag tog körkort så hade jag en enkelhyttad Folka pickis som första bil, men en dag när jag kom hem stod en gul fin Mini 1000 -78 på parkeringen, min mor hade fått en nyare bil. Efter ett tag fick jag köpa loss den och hade den som bruksbil, lyckan var stor
Sedan dess har det blivit några Minis genom åren, många hundkojeresor, engagemang i klubbarna och artiklar i klubbtidningarna.

Bra hobby som gett mycket valuta för pengarna

[minimini]

jag blev hemtransporterad från bb i farsans trimmade hundkoja.
så ja där omkring började det, i det herrens år 1963.... hjälp hur gammal är jag egentligt
"hjälpte" ofta far i garaget o kommer ihåg en gång vi var ute o åkte isracing med kojan.
far körde även banracing på klubb nivå med kojan på 60 talet.
så det väl inte så konstigt att min först bil blev en hundkoja ombyggd till Cooper s med skivor, bromsförstärker, 1275 motor osånt
+ div andra kojar
sen blev det motorcyklar speciellt Harley davidson
men för ca 10 år sen kom suget tillbaka o då köpte jag den pickup jag håller på med nu.
den kan skådas i projekt tråden

[tummelisa]

För mig började det för ca:45 år sedan.
Nytaget körkort och letar efter bil.
På en bilfirma hittar jag en mini cooper fabrikstrimmad och körd av Ytterbring här i Köping (tror även att den gick i rally monte carlo)
Men den var för dyr och jag tyckte den gick för fort, så någon affär blev det inte vid tillfället.
45 år senare och några tusenlappar i bättre ekonomi så köpte jag äntligen en mini 1000 om ändå i
renoveringsskick.
Så nu börjar min dröm komma i uppfyllelse.

[Jeken]

Inspirerad av den lokale BMC-återförsäljaren i Sollefteå, vilken hade framgångar med kojan som tävlingsbil i början på -60-talet, tog jag beslutet att en sådan bil ska jag ha när jag får råd. Hösten 1967, när mina första lönepengar efter avslutade studier ramlade in, lade jag anbud på en väl använd Austin Cooper. Jag fick köpa bilen då jag förmodligen var ende anbudsgivare. Jag lyckades köra hem bilen, obesiktigad och belagd med körförbud, från Härnösand till Sollefteå utan att hamna i trubbel med polisen.
Efter rostlagning och bromsjustering kunde bilen börja användas lagligt och så den användes!!
Efter snart 50 års glädje, skruvande, körande, tävlande med kojor (jag har hela tiden haft minst en), är jag nu inne på sista varvet. Inventering av "lager" och avyttring av allt är förestående. Jag har kommit på att jag blivit så pass gammal att det är dags låta yngre föra kojaarvet vidare!